My life...

Nuså... en månad har gått... eller ja, det har nog gått längre än så utan inlägg... men det har gått en månad sen våran älskade lilla unge kom till världen :)
Det är anledningen till att det inte blivit nå bloggat på ett bra tag :)

Dagen va alltså den 14e oktober.

Åkte in till förlossningen vid 7 på morgonen...  Då va jag öppen mellan 4 och 5cm och värkarna var hanterbara... inte viste man då vad som väntade en framöver. Fy satan i gatan!
Fick lustgas... å herregud va väck man blir, haha... kändes ju som man va askalas, haha, och allt runtomkring bara va som en dimma. Vet att jag hörde sköterskan säga något och jag tänkte för mig själv att jag skulle nicka som svar... och så nickade jag. Så himla sjuk känsla. Som att man är drogad.
Hur som haver... fick även prova akupunktur vilket inte hjälpte ett skit. Sen prova dom å sätta sterila kvaddlar... dvs dom sprutar in sterilt vatten under huden. Dom sa att det skulle göra ont att sätta dom och jotack. Fy farao. Dom hjälpte väl ett tag men tillslut vista jag inte vart jag skulle ta vägen så Darlo fråga om ryggmärgsbedövning. Så dom gick iväg å skulle hämta läkare.. å sen kommer dom tillbaka och säger att han är på operation , men kommer så fort han kan. Men för i helvete! Då trodde jag att jag skulle gå av på mitten av värkarna och när dom då kommer och säger en sån sak så vet man inte vart man ska ta vägen. När dom gick för att hämta läkaren så va jag alla fall öppen 7cm. Men det dröjde inte länge när dom kom tillbaka förän jag va öppen helt. Inte många minuter. Så då va det ju bara att köra helt enkelt. Så på ett vis va det väl tur då att jag inte hann på den där bedövningen för då kunne ju allt ha stannat av istället. Så det va bara att börja trycka på helt enkelt.
När sen huvet va ute så BRANN det bokstavligt talat mellan benen på mig. Det kallas ju för "THE RING OF FIRE" och man förstår verkligen då varför det gör det. Shit pommes frites!!! Men nästa värk så fick jag alla fall ut lillplutten å gud vilken känsla. 13.13 va klockan då.


Det där va en kort genomgång av min förlossning. Min älskade karl va helt fantastisk under hela tiden.. hade fasen inte klarat det utan honom. Smärtan går inte att beskriva... går inte att jämföra men något annat. Men ja.. man tar sig igenom det. Och sen är allt det onda borta. Helt sjukt.

3 nätter va vi kvar på BB jag å lillplutten. Och alla där är ju verkligen helt fantastiska! Dom är GULD värda varenda en av dom som jobbar där! En kväll va det en av dom som frågade om dom skulle ta plutten en stund så jag fick vila. Så jag tänkte väl att dom kommer väl om nån timme me han igen då. Vid 7 på morgonen rullade dom in han igen! Då hade dom passat han hela natten så jag fick sova.



Lägger in en bild på älsklingen så får ni väl se mer sen.
Här är han... våran lilla Neo ♥

Dock större nu än på bilden... den är tagen första dagen hemma.
Igår fyllde han en hel månad :)