My life...

Ja då har man jobbat sin första dag då. Å det gick faktiskt bara bra. Fick göra nytt underklädesbord det första jag gjort. Tjopp tjopp! Ingen smygstart här inte :P Men det va bara superkul. man blev lixom taggad direkt så det va skönt :) Dock blev jag riktigt trött i ryggen... man är ju inte van att gå och stå så mycket på hårt golv. Visst man BÄR en jäkla massa nu istället, men det blir lixom inte samma belastning eller va man ska säga.. menmen...  det är en vanesak det där med :)

Samtidigt som jag gjorde min första jobbdag så gjorde lilleman sin första dag hos sin dagmamma. Det gick sådär :/ Han blir så ledsen så fort hon går ifrån honom... om så bara en meter bort :( Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart... för det är jobbigt att veta att han är ledsen när man är och jobbar :/ Men bara han kommer in i det med alla nya rutiner som det innebär så ska det bäl förhoppningsvis bli bra. Håller tummar och tår!

Tänkte att jag för omväxlings skull kunde bjussa på någon bild från vårt hem... så ja... här kommer det :)

som ni ser så är inte allt klart än... men ja... ni får ju en liten överblick om hur det ser ut alla fall :)







Så så ser det ut minsann :)

Jahapp... då har man snart gjort sin sista mammaledig dag då.... Imorn börjar allvaret igen, då är jag tillbaka på jobbet. Blandade känslor, men man kommer väl säkert in i det rätt snabbt.

Vart på babysim idag alla fall.. å det går hur bra som helst, är riktigt skoj. Ska lägga in lite kort sen bara Junior hittar sladden till kameran :) Anyhow.... på väg därifrån så hade jag fått ett sms av mamma att hon haft inbrott å satt å väntade på polisen. Så jag åkte dit istället för hem... dom hade tagit sig in genom att bryta upp ett fönster å sen på övervåningen hade dock lyckats ta sig in i ett låst rum så dörrkarmen bröts loss till å me.
Man blir så jäkla förbannad på nå vis. Ska det va så jäkla svårt för vissa att skilja på va som är ditt å mitt!!???
Imorn ska hon leta igenom om nått saknas... men det verkar som dom har letat efter nått speciellt, för saker som man annars tycker att dom borde tagit har dom inte brytt sig ett dugg i. Man ja... som sagt. Jag blir så förbannad! 


Ja nej... nu ska jag ta å hoppa i säng tror jag så jag orkar med att arbeta imorn, hehe. Å snälla håll tummarna där ute för att det ska gå bra att lämna Neo hos dagmamman också.

Massa Kramar till er!

Idag gick jag in i min sista vecka som mammaledig. På måndag börjar allvaret igen... då är jag tillbaka på jobbet. Det är verkligen med blandade känslor. Visst känns det kul att få sig egen tid på jobbet och träffa alla kollegor igen, men min lilla skrutt då? Han kommer få lov att vara hos sin dagmamma sena kvällar och hos barnvakt varannan helg. Det känns inge vidare bra nå :/ Man vill ju alltid det bästa för sina barn... och det känns inte som att det är det bästa. För det första så skulle jag vilja vara hemma längre... han känns ju så liten än på nått vis... det här året har gått så sjukt jäkla fort. Och ja... sen är det jobbtiderna man har när man jobbar på kupolen. Det känns som man kommer missa så mycket :/ Visst, jobbar jag helg så är jag ledig två dagar mitt i veckan istället, men ja... det känns ändå jobbigt.

Jag tror att ni som har barn förstår vad jag menar i alla fall...

Jag försöker att tänka positivt men det är rätt svårt... kan bara tänka på att det snart är måndag... och från och med då kommer jag inte få vara med min lilla älskling hela dagarna nå längre :(

Och JA, jag VET att han förmodligen har det mycket roligare hos dagmamman osv... men ja...
äh, ni som förstår va jag menar, ni förstår helt enkelt.



Nu ska jag ta å krypa till kojs.

Ni som är mammalediga... ta vara på varenda minut... dom kommer inte tillbaka.

I måndags började vi skola in Neo hos sin dagmamma Nettan. Det har gått jättebra hela veckan. Dock har han inte vart riktigt sig själv... mycket nya intryck, förkyld, 1års spruta och en massa tänder påväg så han har ont. Så ja... han har inte vart sitt vanliga glada jag men det har gått bra ändå.

I onsdags va jag me dom ut i skogen en vända å så här mysigt va det :)

Så ja... en veckas inskolning kvar nu då, sen så är det våran nya vardag helt enkelt.

Äntligen!

Nu har det snart gått en vecka sen mitt lilla troll fyllde 1år! Har försökt blogga sen dess och lägga in foton men det har bara krånglat hela tiden. Har det inte tagit sjukt lång tid så har musen vägrat funka. MEN idag så köpte Darlo en ny till mig så nu funkar allt fiiiint.

Så ja... jag bjuder på en bildbomb från 1års kalaset helt enkelt :)

  










Så där ja... :) Va en kanonhelg me kalas båder på fredagen och söndagen.... han har ju massa små kompisar lilleman så vi fick ordna med barnkalas också :)

Älskar den här sista bilden på mina två ♥an. Dom ser så glada ut båda två! :)

Grattis igen lilla skruttunge. Mamma älskar dig! ♥

För en timme sedan somnade min prins.... ovetande om morgondagen.

Jag kan inte, hur mycket jag försöker, förstå att det om några timmar har gått ett helt år sedan jag blev mamma... ett helt år sedan detta lilla mirakel kom in i våra liv... in i våra hjärtan. Att detta lilla mirakel kunde ta fram så många känslor som man inte visste fanns.
Ett år har vi levt tillsammans... i stort sett dygnet runt... det har varit stunder av glädje, lycka, skratt, tårar, irritation, deppresion, ilska, uppgivenhet och KÄRLEK. Alla möjliga sorters känslor har man upplevt men alltid kommit tillbaka till den största känslan... KÄRLEK. Att man kan älska något så litet så otroligt mycket... att man skulle kunna göra precis vad som hellst för detta lilla knyte... det är KÄRLEK.
Jag har aldrig upplevt något starkare.

Man kan inte på något som helst sätt föreställa sig hur det är att vara mamma.
Det är en känslomässig berg och dal bana som man ibland inte tror att man ska kunna ta sig igenom. Man skriker, man gråter, man känner sig värdelös, hjälplös, uppgiven. Men sen spricker det där lilla leendet fram som kan få en hel värld att le tillbaka. Som gör att man glömmer allt det jobbiga. Och dom små blå tittar djupt in i mammas ögon med en blick som säger "det ordnar sig mamma, det är ingen fara"
Det är då man känner den kärleken man aldrig nånsin kännt förut.
Man älskar detta lilla barn med hela sitt hjärta.






För ett år sedan gick jag och la mig... ovetande om att jag dagen efter skulle bli mamma ♥

Hej svejs!

Ja då har man vart sjuk en snabbis då. Det kom lite fort och plötsligt som det sen försvann också... hehe.

I torsdags kväll började jag känna liiite liiite ont i halsen. Va hem till Ida å Lucas å hälsade på en timme på kvällen å kände mig jättetrött när vi va där. Sen när vi kom hem vid 18.45 så började det ömma i kroppen å jag kände mig febrig. 38,1 visade tempen då. En timme och en kvart senare så visade den 39,5. Japp. PANG så fick jag världens feber å låg å frös som en gris å skakade som attan. Hela dagen efter (fredagen) låg jag i sängen å knaprade alvedon så fort det gick ur kroppen.... 39,7 va jag uppe i som mest. Frös, svettades, frös, svettades... ja ni vet säkert själva hur drygt det är, speciellt på natten när man har feber å har tagit alvedon. Halsen gjorde också ont, men ingen snuva å ingen hosta. Lördagen kände jag mig mycket bättre men orkeslös. Tog dock ingen alvedon på hela dagen. Men sov en hel del och spenderade mesta tiden i sängen. Idag är jag så gott som helt frisk. Va va det som hände lixom?

Jaja... jag får vara glad för att det inte blev ännu värre å ännu mer långdraget å nu håller vi bara tummarna för att Neo har klarat sig så han är frisk på sitt 1års kalas på fredag! Han snorar å så hostar han till lite ibland, men det gör nog dom flesta barn den här årstiden. Bara det inte blir mer av det så :)

Tänkte att jag kan bjuda på en tjusig bild som min karl tog från våran balkong här i veckan... en härlig höstmorgon var det men sooool. Inte så tokig utsikt va :)

Ruggigare än sådär va det då däremot idag.. fy farao va kyligt det va. Hela 4 grader ute i förmiddags när Neo ville sova en stund. Å jag tycker det är så sjukt svårt att veta vad man ska klä på lillemannen... klär man honom för varmt eller klär man honom för kallt? Usch... vill ju verkligen inte att han ska frysa för det är det värsta jag själv vet, men vill ju inte att han ska koka heller. Ja nej... svårt är det... blir lättare sen när han kan berätta själv om han fryser eller svettas.

Hej där ute i höstmörkret.

Har precis blivit tyst inne i Neos rum efter protester i typ en halvtimme. Man ska aldrig säga högt när något går bra för då skiter det sig igen. Det har gått hur bra som helst att lägga honom dom här två veckorna... första veckan satt jag me honom tills han somnade å det gick hur bra å snabbt som helst å nu den sista veckan så har jag gett honom välling, sen burit upp honom å lagt ner honom å gått ut helt enkelt. Han har gråtit typ 3 minuter som mest å sen somnat. Så det har verkligen gått jättebra. MEN.. det skulle jag aldrig ha sagt högt för igår började det krångla igen å idag likaså. Så ja... nästa gång ska jag hålla tyst. Hoppas bara det är nått tillfälligt nu för det va så skönt att bara kunna lägga honom å han somnade själv. Menmen.. det är väl nån period igen eller nått.

Jaja... idag har jag plockat massa hemma å fått liiiiite ordning i mitt rum alla fall... eller ja... man kan alla fall gå in där nu utan att snubbla över saker å kartonger som fyller rummet, hehe :) Å imorn ska vi fortsätta plocka så ja... förhoppningsvis ser det väl kanske någorlunda trevligt ut under 1års kalaset alla fall :)

Affären me vårt förra hur är också avklarad nu och det känns jätteskönt. Nu slipper man tänka på det å kan koncentrera sig på det nya istället. Dock med blandade känslor såklart... alla fall från min del. Det va ändå vårt första hus. Menmen... detta kommer bli toppen :) Positiva tankar nu!

Å höst är det ute också.... å jag älskar det. Alla fall dom soliga dagarna när alla färger på löven bara lyser... kan gå å bara titta på det hur länge som helst.. tycker det är hur vackert som helst! Det allra bästa är när man får "pulsa" fram genom löven... men nått sånt ställe har jag inte hittat här än... får väl se om jag dyker på nått nån dag :)

Här en bild från promenaden idag... dock syns det inte så mycket av själva hösten, förutom löven på backen, men Neo ser då ut att sitta skönt alla fall :)






Å här är ett från dagen innan.... tuffingen i kläderna han fick av Carro nu sist.. TACK Carro!!!
Mössan på bilden ovan kommer också därifrån btw :)



Har sån otrolig tur så våran skrutt får ärva efter Carros son Kevin. Dom bor alles här dit vi har flyttat å ja... kan nog inte tacka nog för allting vi fått. Det är GULD värt!!! Tack Tack Tack!!! ♥

Nej nu ska jag nog ta å slänga i mig en macka eller någe så jag står mig över natten... får se om vi hörs imorn igen. Natti natt!

Jahapp, då har vi bott här i två veckor då.. herregudars va fort tiden går!!

Har kört det sist lasset från gamla huset idag å imorn kommer dom dit å flyttstädar å vi ska ner till banken å skriva papper så snart så... snart är vi kvitt med det åxå :) Å det är såklart med blandade känslor. Det är ändå vårt första hus som vi totalrenoverat å bott in oss i. Men ja... man får släppa det å gå vidare helt enkelt. Om ett år står det förmodligen inte ens där längre utan då kan man åka genom en rondell där istället om man vill. Sjuk tanke, men det är ju sant.

Jaja... försöker sakta me säkert få lite ordning i nya huset åxå.... gick igenom några kartonger inför loppis i lördags å ska väl ta tag å fortsätta nu i veckan. Är dock bara när Neo sover middag på dagarna som jag har tid att göra det... så det tar ju lixom lite tid. Å samtidigt vill man fixa med massa annat åxå.. menmen... det ska väl gå. Har alla fall satt upp gardiner nere i lekrummet nu så det blev lite trevligare där... gud va ett par gardiner kan göra egentligen!!

Sen ska jag misann fixa en väggmålning där inne... med hjälp av min kära bror. Just nu lutar det åt Nicke nyfiken faktiskt... finns en supersöt bild när man håller i ballonger å flyger iväg. Men ja.. vi får se. Nån som har nått annat förslag? :)