Ännu ett försök i bloggandet
Hej!
Herregudars nu va det länge sen jag va här inne å skrev.... Februari rent av... :/ Och omgjort va det också... får se om jag fattar något, hehe. Blev bara så sugen på att blogga igen när min kompis Sandra började hon med för hundrasjuttioelfte gången :) Förstår inte varför det ska vara så svårt alla hålla i det... är ju inte så att man behöver skriva en hel roman varje gång direkt :P Så nej... nu JÄKLAR! igen. hehe :)
Mycket har hänt sen i februari också... strax där efteråt i mars/april nångång så ramlade tex Neo in i en bildörr. Jag och J var och jobbade medans mamma va barnvakt. På plats när det hände var även brorsan och Karin. Neo stod helt enkelt breve en öppen bildörren... ramlade ner på rumpan så huvet for fram i nedrekanten på bildörren och det blev ett stort jack. Så dom for in till sjukhuset me lilleman där det trodde att det behövdes sys. Men efter att tillslut ha lyckats tejpa ihop det så lät dom det vara ett tag och tog sen beslutet att det nog kunde räcka med tejpen. Dock blev jag lite förbannad när jag efteråt fick höra att läkaren hade sagt att om det hade vart en tjej så hade han sytt på en gång för det är mycket känsligare med ärr och sånt då när dom blir stora. Men tack för den liksom!
Jaja... hur som haver så fick han ha tejpen på och vi lät den sitta på en vecka extra också för att det skulle läka så bra som möjligt. Men ja... så här såg han ut min älskade lilla skrutt ♥
Jag hade nog brutit ihop själv om jag var med på sjukhuset när det där skulle tejpas och man är tvungen att hålla fast honom. Så det va tur i oturen att jag var på jobbet. Åkte direkt när dom ringde, men när jag kom fram så kom mamma, bror och karin precis ut på parkeringen med min duktiga lilla grabb.
Ovan är från nån dag efter då det inte såg så trevligt ut genom "bandaget"
Nedan är från dagen efter det när vi har vart in och fått det utbytt.
Ja herregud... lilla vännen.
Idag ser ärret ut som på bilden nedan och det har redan börjat blekna i nederkant. Men det är lixom Neo på något vis nu... det hör till honom :) Han är charmig i sitt ärr tycker jag... sötnosen :)
Ojdå.... det vart en lång uppdatering om bara en sak det, hehe... får väl göra ett försök att uppdatera om lite annat imorn då ;)
Nu väntar sängen.
Natti natt ♥
Kommentarer
Postat av: Sandra
Haha bra vännen, nu kan vi påminna varandra om att blogga haha :D
Men du, va tusan vadå sytt på engång om det varit en tjej ?? Vilka idioter till läkare det finns, det är inte ofta man får någon som är mänsklig och tar sig tid. Grrr..
Postat av: Anna
Sandra: Ne jag vet... dock va den här läkaren väldigt gullig annars å ringde hem till mig på kvällen för å dubbelkolla osv eftersom jag inte va me på sjukhuset. Så han va toppen... men just den kommentaren kändes förjävlig.
Trackback
